I Kolyma flods kalla mörka vatten
där sjunkna jättar ligger pö om pö
Dit dyker djärva män i kalla natten
De söker skatt som lämnats där att dö

Ty bepälsade giganter har strövat
ut över tundran i en väldig här
Glatt sinnena i Bacchus anda dövat
sen de ha funnit frusna jästa bär

Så styrkta släppte blygselns stela hinder
en snabel smekte någon annans svans
med betar styvnande och heta kinder
en lysten glimt i lockig ögonfrans

I vild extas de alla ystert krängde
nu tillsammans i en hård och livlig kamp
De gungade och ned mot djupet sprängde
En spricka växte under taktfast tramp

De alla föll och dog i strid mot isen
Förbundna av en evig kärleksdans
Nu vilar de där björkar smeks av brisen
Ben vittnar om den fröjd som en gång fanns